Våldsamma spel argument

Tv-spel är interaktiva, detsamma gäller dock för brädspel, rollspel eller barn som leker krig. This is particularly true for boys who need to learn the skills of combat. Det må låta krångligt, men det handlar helt enkelt om vad spelaren kan göra och vad de uppmuntras att göra för att lyckas i spelet. För alla oss som spelat Tomb Raider vet vi att efter man tog det där första livet urartade det sig i en splatterfest utan dess like och med en ursäktande Lara som tycker att det ändå var förvånande enkelt att döda någon och sen släppte hon alla hämningar.

När Telltale presenterar sitt Game of Thrones- och Bordlerands-samarbete står en upprymd Geoff Keighley och frågar om det kommer finnas episka strider i deras tolkning av Game of Thrones och hur har ni löst striderna i Borderlands, som är i vanliga fall ett FPS, för Telltale gjorde sig kända för sina strider i The Walking Dead.

Om man ser till de stora spelsläppen så är det nästan uteslutande våldsamma spel som marknadsförs hårt, även när nyutgåvan av Tomb Raider fick en trailer på VGX så var den väldigt våldsfokuserad men när spelet först släpptes i början av 2013 pratade man sig varma över hur man gjort Lara mänsklig och man skulle se hur svårt det var för henne att ta sitt första liv.

När spel som Dear Esther och Gone Home ifrågasättas för att vara spel börjar man ju undra, vad är då ett spel? I journalen Psychopharmacology har man gjort en studie på hjärnan och upptäckt att samma hjärnceller som hanterar andra belöningar även är bakom vårat ’behov’ av våld. Detta är givetvis inget som bara gäller för tv-spel, men man gör poängen att peka på unika aspekter med tv-spel som gör dess våldsskildring särskilt förkastlig i jämförelse med andra medier.

Teknologiska framsteg gör att dagens tv-spel kan göra realistiska representationer av strider med blodspray, avhuggna kroppsdelar och våldsoffer som vädjar om nåd. Vidare är tv-spel, till skillnad från andra våldsamma medier, interaktiva.

Varför dras vi mot våld överhuvudtaget? Tv-spel kan vara vackra, roliga, spännande, överväldigande eller bara rent ut sagt trista. Speldesign och incitamentsstrukturer är blott en aspekt av flera som går att analysera och diskutera. Som när Siewert Öholm 1984 beklagar sig över hårdrocksbandet W.A.S.P. Visserligen har tv-spel blivit mer realistiska med åren, men det går fortfarande inte att jämföra med realismen av våld som går att fånga genom film eller tv.

Våldet finns överallt från stora Hollywoodproduktioner till serietidningar, reklam och även sport. För den oinvigda blir det svårt att förstå hur någon kan tycka om eller roas av det som pågår på datorskärmen. Möjligtvis kan det vara så att det är kombinationen av dessa egenskaper som gör dem särskilt förkastliga.

Det spelarbeteende som ett spel belönar är det spelarbeteende som ett spel uppmuntrar till. När något traumatiskt händer ser vi oss ofta försöka peka ut något att skylla på. När Hello Games visar upp No Man’s Sky som fokuserar på utforskning kommer frågan vi alla har väntat på: ”Kommer det finnas rymdstrider?” Som om inte majoriteten av de andra spelen som visades upp på VGX handlade i stort sett om det alla andra spel handlar om, strider.